fridaochwilmas.blogg.se

Som jag sa igår så är min morfar hemma hos oss eftersom att mamma och pappa inte är hemma just nu.

Så det var efter att jag sprungit och kört lite övningar som det hela började.

Vi har en pilatesboll så morfar tänkte träna lite med den senare sa han. För det var tydligen så att "bukfett kan förkorta livet med X antal år"

Tänkte inte så mycket på det han sagt, att antyda att man behöver gå ner i vikt gör väl i stort sätt alla vuxna någon gång.

Men sedan fortsatte pratet om vikten när jag gjorde grekisk sallad till lunch, han sa saker som "det här är ju bra, bara nyttiga saker så att man inte går upp mer i vikt".

Började reagera mer då, blev lite småirriterad för att han alltid pratade om vikten, äta nyttigt osv.

Men jag sa ingenting utan dagen fortsatte som vanligt, tills det blev dags för middag. Jag lagade tacos, och självklart kom kommentarer som "ja, detta är ju faktiskt också nyttigt. Jag ska nog börja äta lite nyttigare så att mitt bukfett försvinner".

Det var då jag fick nog, kände verkligen hur irriterad jag blev. Men jag sa ingenting denna gång heller, försökte bara byta samtalsämne. 

 

Och ja visst, bukfett kanske inte är bra, och det är ju ganska självklart att en grekisk sallad är nyttig.

Om en vuxen vill gå ner i vikt så behöver den inte säga det till oss barn, den behöver inte säga vad den äter, hur den tränar osv. Det får oss, eller i alla fall mig, att känna att man måste vara smal, måste gå ner i vikt osv. Det är inte konstigt att tonåringar får anorexia, att tonåringar har sjuka komplex över sina kroppar.

DET ÄR VÄL GANSKA SJÄLVKLART ATT VI MÅR DÅLIGT ÖVER VÅRA KROPPAR OM VI ALLTID FÅR HÖRA ATT MAN MÅSTE GÅ NER I VIKT AV ER VUXNA???

Jag är så fruktansvärt trött på att alltid höra folk prata om hur man går ner i vikt osv. Kan vi inte alla bara vara nöjda med sina kroppar? Jag vet att det är svårt, men det finns bara en av dig och alltså finns det inget facit på hur just DU ska se ut. Du är du och så kommer det alltid att vara, acceptera din egen kropp och du kommer må så mycket bättre, jag har själv upplevt det.

 

Så, nu känns det mycket bättre när jag har fått skriva av mig. Är fortfarande arg som bara den, men det var ändå skönt att få skriva av sig litegrann.

 

Vi hörs!
//Wilma